Det är förunderligt det här med att läsa. Just nu funderar jag mycket på hur läsningen växer tillsammans med andra. Att läsa tyst eller högt? Anne-Marie Körling skriver idag om att det ofta har varit vanligt i skolan med tyst läsning och att hon hellre vill prata läsning med elever. Så sant!
Jag kan också se ett stort värde av högläsning. Det är något vi kan ge varandra, något lite långsammare. En upplevelse av orden, berättelsen. Texten låter! Läsarna eller lyssnarna, om du hellre vill benämna skaran som upplever texten genom högläsningens dramatik så, får en gemensam historia att prata om. Och innehållet i texten växer i dialogen med de andra. Jag njuter av att få höra andras upplevelser av samma historia som jag läst/lyssnat till. Texten fördjupas när jag ser nya idéer som den väckt hos någon.
Jag tycker om att tänka nytt och gärna tillsammans med andra. Det händer ibland att jag får möjlighet till detta i mina klasser. Häromdagen hände det. I morgon ska jag träffa samma elever. Ser fram emot att prata läsning med dem igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar