Läsning på lov

Jag ser fram emot varje lov, mycket för att jag själv då brukar ha mer tid att läsa för min egen skull. Njutläsning, lustläsning - ja, ni förstår nog vad jag menar. Jag samlar mina kommande lovtitlar, både bokstavligt talat i min Pilaster och mer som strödda anteckningar på en kom-ihåg-lapp i macen. Så brukar det gå till! Men något har hänt! Det blev inte som det brukar!  
Med på resan har jag naturligtvis ett antal titlar. För att nämna några har jag Norwegian wood (Murakami) med mig och så Spill (Combüchen) förstås. I stället för att kasta mig över dessa sedan länge planerade läsupplevelser ägnar jag min lästid åt en liten novellsamling. Arton svenska noveller av unga människor (läs 8c).

Jag fastnade redan i den första! En expert skriver om att få ett besked om att få bli uttagen att träna med ett mycket känt fotbollslag. Vilka häftiga framsteg författaren gjort! Jag kan se dem, eftersom jag har guidat honom i snart tre år genom hans skrivutveckling. De första texterna skrevs av en liten pojke med en liten pojkes språk och dagens novell är skriven av en ung skicklig skribent. Jag fortsatte genast till novell nummer två och fick en härlig historia om en kvinna som lyckas fly från misshandel och förtryck. Även här skiner utvecklingen! Jag ser tomrum i texten och mitt i tomrummet finns vändpunkten! Storartat! I novell nummer tre läser jag om någon som väntar på en efterlängtad person på en perrong. Jag ser tillbakablickar och inre monolog. Det är spännande läsning och jag vill gärna läsa vidare!

Att skrivutveckling är möjlig är uppenbart. Det går att lära sig att skriva så att läsaren blir intresserad och vill fortsätta att läsa! Utvecklingsmatrisen har hjälpt och tydliggjort vad som utmärker kvalitet. Det går att härma tills man själv klarar av det svåra. Det viktiga är att ha kartan för att veta hur man ska ta sig fram.

Norwegian wood och Spill får vänta till påsklovet. Jag fortsätter med min novellsamling och jag är nöjd. Arbetsläsning har denna gång blivit lika med njutläsning.